2007-11-20

Ulf Pettersson, utbildningsansvarig på EIO, är orolig över att bristen på högre utbildning i elteknikbranschen på sikt kan utarma hela branschen. Han anser att det behövs fler högskoleutbildade på ledande positioner i företagen. Och att företagen generellt borde satsa ännu mer på vidare­utbildning.

Elteknikbranschen står inför en stor generationsväxling. Hur många nya elektriker kommer det att behövas de närmaste åren?

– Det är nog betydligt överdrivet att vi skulle stå inför ett jättelikt tapp av 40-talister. Medelåldern på elektrikerna är 38 år. Det finns faktiskt inte så förskräckligt många som är i åldersspannet 55-65 år. Ofta har de lämnat jobbet tidigare, de kanske har avancerat i företaget, blivit lärare eller hittat på något helt annat. Däremot ser vi att det finns stora risker att andra branscher löser sina rekryteringsproblem genom att sno folk från vår bransch.

– Det stora problemet ligger nog istället på tjänstemanna- och arbetsledarsidan. Det är där som vi måste fylla på mest, och det med personer som har högskoleutbildning eller annan form av högre utbildning. Idag lyfter ju företagen ofta upp duktiga elektriker till ledande positioner. Men det är inte säkert att dessa personer har rätt kompetens för den nya rollen. Får vi inte in nytt folk med bra utbildning på de ledande posterna i företagen så kommer branschen att utarmas.

Behöver inte branschen fler utbild­ningar inom nya teknikområden så att elinstallatörer kan ta sig in på områden som exempelvis energideklarationer?

– Jo, det hänger också ihop med frågan om högre utbildning. Det branschen saknar idag är något som är jämförbart med den gamla typen av ingenjörsutbildning på gymnasienivå. Idag ligger delar av det här på högskolan. Men i och med flytten från gymnasiet till högskolan så tappade man kontakten med branschen. Det har betytt att den som idag läser en 120-poängs högskoleingenjörsutbildning har svårt att bli anställd av vår bransch, trots att det handlar om väldigt praktiska utbildningar. Följden har blivit att de elingenjörsutbildningar vi haft i Sverige lagts ner i brist på sökande. Ungdomarna är ju inte dumma, de ser att utbildningen inte leder till jobb. Civilingenjörsutbildningarna inom elkraft är heller inte lika intressanta längre.

– Mot bakgrund av det här problemet så fick vi i EIO:s utbildningsutskott nyligen i uppdrag av EIO:s styrelse att titta på vad vi kan göra för att stimulera högskoleutbildningarna.

Ett stort problem i branschen är att det varje år utbildas fler elektriker än vad det finns lärlingsplatser till. Hur kommer det sig att utbildningen i vår bransch inte styrs mer efter företagens behov?

– Det är inte så konstigt eftersom det står både i skolplanen och i gymnasieförordningen att elevens intresse ska styra. Det innebär att alla elever, så långt det är möjligt, ska få sitt förstahandsval tillgodosett. Elprogrammet har ju varit populärt ända sedan det startade, så skolorna har försökt ta in alla elever. Däremot har de ju inte tittat på om det egentligen finns jobb för dem. För att lösa det här försöker vi få till en regional samordning mellan de olika elprogrammen.

Vad kommer en sådan samordning att betyda i praktiken?

– Följden kan bli att ett elprogram läggs ner på en ort till förmån för en annan plats. Man kan också tänka sig att lokalisera specialinriktningar enbart till vissa orter. Tanken är att respektive skola ska göra just det som de är duktiga på. Idag håller alla skolor på med allting, och det har de varken lärarkompetens eller utrustning för. Vi har inlett ett första försök i Skaraborg där åtta kommuner nu börjat samordna sina utbildningar.

Men samtidigt är det väl så att många företag inte tar emot lärlingar? Hur ska branschen gå tillväga för att få fram fler lärlingsplatser?

– Det är möjligt att vi måste hitta ett sätt att stimulera företagen, helt enkelt betala de företag som sköter sin lärlingsutbildning. Som läget är idag så fostrar företagen lärlingarna gratis, och sedan kan det komma ett annat företag och ta över personen ifråga när han eller hon är färdigutbildad.

I ett internationellt perspektiv, tycker du att elutbildningen i Sverige håller en hög kvalitet?

– Generellt sett tycker jag det, men det är lite svårt att jämföra med andra länder. I Norden liknar utbildningarna varandra hyfsat bra. Men många länder i Mellan och Sydeuropa använder det så kallade duala-systemet där ungdomarna kan påbörja en utbildning först när de har en anställning. De går halva tiden i skolan och halva på företaget.

– Men den bredd vi har på elprogrammet i Sverige är nog unik. De flesta andra länder fokuserar mycket mer på själva hantverket. Svenska elektriker blir mer självgående. De förväntas kunna fatta beslut och ha insikter i ekonomiska frågor och elsäkerhet. I exempelvis Tyskland så är det alltid en förman som bestämmer det mesta kring arbetet.

Och om man jämför med andra branscher i Sverige, har vi något att lära av andra yrkesutbildningar?

– Det vi sneglar på just nu är branscher som har en form av kvalitetssäkring av utbildningen, en yrkesexamination. En sådan kommer att tillämpas på Elteknik­branschens Gymnasium, ETG, i Nyköping. Tanken med det är att den ska visa om eleven har begripit helheten i utbildningen. Idag får eleverna enbart betyg, och dessa säger egentligen inte så mycket om elevens möjlighet att omsätta teoretiska kunskaper i praktik.

Många skolor har väldigt svårt att rekrytera rätt personal till elprogrammet, hur ska vi få fram fler duktiga lärare?

– Tyvärr beror nog det här på att löneskillnaden är för stor mellan en yrkesman och en lärare. Därför ser vi inga duktiga elektriker som vill sätta sig på skolbänken och läsa pedagogik i två år för att bli lärare. Det här problemet finns inom alla yrkesutbildningar.

– Ett sätt att lösa det kan vara kombinationstjänster där man exempelvis jobbar ett år och därefter arbetar som lärare i ett år. Då skulle två personer kunna upprätthålla två olika tjänster, men dela på det. Problemet med fortbildning blir också löst genom att jobba på det viset.

Lärarbristen kan ju också leda till att skolor faktiskt tvingas ställa in elprogram? Vilken beredskap finns för det?

– Ska man vara riktigt ärlig så har vi ju idag drygt 200 skolor som har elektrikerutbildning. Aldrig en chans att det finns underlag till det.

Text: Henrik Nygård

Läs hela intervjun i senaste numret av Elinstallatören