2007-08-28

Hans Enström, vd för Elektriska Installatörsorganisationen EIO, tycker att fler av medlemsföretagen borde jobba mot konsumenter.

– Det är en stor marknad, som man många gånger kanske inte riktigt har varit intresserad av. Men det behövs fler företag som specialiserar sig på det området.

 
Många konsumenter tycker att det är svårt att få tag på elektriker, kan EIO göra något för att förändra det?

– Ja, där ska vi naturligtvis bidra, och vi gör det redan på olika sätt. Exempelvis är vi med i olika expertpaneler. Och på vår nya hemsida ska man lätt kunna klicka fram till sin lokala elinstallatör. EIO fyller också en viktig roll när det gäller information om de regelverk som vi har. Varje husägare är ju ansvarig för sin elanläggning. Det är nog många som inte känner till det.

– Men sedan borde nog medlemsföretagen många gånger ha en annan syn på konsumentmarknaden. Man kanske inte riktigt har varit intresserad av den. Men det är en stor och växande marknad som också i viss mån kräver en speciell fallenhet. Det behövs fler företag som kan säga till sina kunder ”vi tar hand om era behov”. Och som sagt, att leverera funktioner och lösningar i stället för produkter och mantimmar ger förmodligen ett bättre ekonomiskt utfall och nöjdare kunder.

Hur tror du att dagens elteknikföretag måste utvecklas för att gå i takt med den snabba branschutvecklingen?

– Medlemsföretagen måste komma högre upp i värdekedjan. Det gäller att leverera funktion och färdiga lösningar istället för produkter och mantimmar. Vi måste visa kunderna alla möjligheter som finns med den nya tekniken – och att det är vi som kan installera den åt dem.

Vilken är den enskilt viktigaste frågan för EIO just nu?

– Det är svårt att peka ut bara en sak. Men vi ska jobba vidare med det som togs upp i den framtidsstudie som vi gjorde tillsammans med Svenska Elektrikerförbundet, SEF, och Elbranschens utvecklings- och utbildningscenter, EUU. Kompetensfrågorna, att företagen har rätt kompetens på olika områden, hör till de viktigaste frågorna. Likaså nyrekryteringen till vår bransch, vi står inför stora generationsväxlingar. Jag kan inte heller undvika att nämna energieffektivisering, där våra medlemsföretag måste se till att få en roll.

Vad står annars på din agenda under hösten?

– EIO har en strategikonferens i oktober, där styrelsen och alla distriktsordförande deltar. På den ska vi staka ut målen för EIO de närmaste åren. En annan viktig sak är att noga utvärdera avtalsrörelsen från i våras. Jag hade hoppats att vi kunnat få bort konfliktstämpeln på elteknikbranschen, men SEF ville, som framgick i våras, annat.

– Den tredje viktiga saken under hösten är att tillsammans med alla andra arbetsgivarorganisationer utvärdera hela avtalsrörelsen. Den allmänna bedömningen är att det inte var en riktigt bra avtalsrörelse. Det blev en splittring i samverkan inom arbetsgivarleden, som var olycklig.

Slutligen är det angeläget att fortsätta med samverkan i olika konstellationer, till exempel Byggbranschen i samverkan och Nätverket Svensk Byggnäring.

Är du nöjd med det installationsavtal som tecknades i maj?

– Nej, det är alltid ett misslyckande när det blir konflikt och medlare måste träda in. Innehållet kan jag inte heller vara nöjd med eftersom många av våra prioriterade frågor kom bort, frågor som också togs upp i framtidsstudien, till exempel flexibla arbetstidsregler, möjligheter till lokala överenskommelser och en modernisering av kompetens- och rekryteringsvägarna.

När du får frågan varför det är det så många strejker i vår bransch, vad brukar du säga då?

– EIO har aldrig startat en konflikt. Det har alltid varit SEF som ombesörjt det. Att man är oense om frågor ska ju inte behöva innebära att man tar till konflikt. Ingen kan vara nöjd med det, inte heller SEF. Det måste vara ett givande och tagande i förhandlingar.

– Det finns, enligt min mening, en stor obalans i konfliktreglerna. Det är för lätt att ta till konfliktvapnet och det finns ingen proportionalitet inbyggd i systemet. Jag tänker närmast på alla sympatikonflikter och de fall där man startar en konflikt fast det inte finns några fackliga medlemmar på arbetsplatsen.

Men om båda parter inte är nöjda med att det blir konflikt och de avtal som blir följden av det, hur kommer det sig då att det inte går att ändra på det?

– Jag håller med om att det är märkligt. Vi skulle behöva en förändring av konfliktreglerna så att parterna blir mer jämspelta.

– Vi behöver också en annan syn på fredsplikten. Om arbetsgivaren har slutit ett avtal ska det råda fredsplikt under avtalsperioden. Det har vi inte med dagens möjligheter till sympatiåtgärder. En annan möjlighet vore att förhandla enligt den framgångsrika Industriavtalsprincipen.

Henrik Nygård

Läs hela Rakt-på-sak intervjun i senaste numret av Elinstallatören.