2008-05-28

Kerstin Lundman Carls, vd för Carls Elektriska, är ovanlig som företagsledare i elteknik­branschen, inte bara för att hon är kvinna utan också för att hon inte är tekniker utan ekonom. Men hon ogillar att ha könsperspektivet som utgångspunkt för diskussioner kring ledarskap.

– Jag har till exempel flera gånger blivit tillfrågad om jag, eftersom jag är kvinna och vd, vill bli styrelsemedlem. Men jag har alltid tackat nej. Jag vill inte få den frågan för att jag är kvinna utan jag vill bli tillfrågad utifrån den kompetens jag har, säger Kerstin Lundman Carls i senaste Rakt på Sak-intervjun i Elinstallatören.

Vilken är den viktigaste frågan för elteknikbranschen just nu?

- Att vi fortsätter att profilera och lyfta fram elteknikbranschen. Vi måste visa att den absoluta majoriteten av branschen består av seriösa företag som har ett stort teknikkunnande och är välutbildade. Ibland när vi träffar nya kunder får vi nämligen börja med att slå hål på myten om att hantverkare alltid kommer sent och aldrig blir klara i tid.

Hur ska vi då höja statusen på branschen?

- Ett steg i rätt riktning är IDO6, alltså byggbranschens eget initiativ till legitimationsplikt och närvaroredovisning på byggarbetsplatser. För de företag som är seriösa och inte har något att dölja finns det ingen anledning att inte använda sig av IDO6. Sedan behöver även elteknikbranschen synas mer i olika sammanhang.

Väldigt få elinstallatörer är än så länge ackrediterade för energideklarationer av fastigheter. Finns det en risk att affärerna inom området energieffektivitet glider oss ur händerna?

- För ett företag av vår storlek, med färre än 30 anställda, är det omöjligt att ha kapacitet att göra allting. Vi vill fokusera på de affärsområden som vi vet att vi kan växa i. Och även om någon annan gör själva deklarationen så kan vi vara med och åtgärda eventuella brister som är kopplade till el. Dessutom är det ju så att företagets strategi mycket formas efter vad kunderna efterfrågar, och det är än så länge inte särskilt hög efterfrågan på energideklarationer bland våra kunder.

Jag vet att du ogillar att ha könsperspektivet som utgångspunkt för att diskutera ledarskap. Kan du förklara hur du menar?

– Ledarskap eller inte, det handlar inte om vilket kön man har utan om hur man är som person och vad man uträttar. Det finns olika ledarstilar bland kvinnor precis som det finns det bland män. Jag har exempelvis blivit tillfrågad om jag, eftersom jag är kvinna och vd, vill bli medlem av styrelsen för EIO i Stockholm. Men jag har tackat nej. Jag vill inte få den frågan för att jag är kvinna. Jag vill bli tillfrågad på grund av den kompetens jag har.

Det finns inte många tjejer i huvudtaget i den här branschen. Hur många kvinnliga montörer har ni exempelvis på Carls Elektriska?

– Ingen, men vi har precis haft en kvinnlig praktikant från elprogrammet.

Skrämmer vi bort tjejerna genom vara en grabbig och sluten bransch?

– Visst är det en väldigt konservativ bransch som har svårt för att förändra sig. Men på sikt blir det nog fler, vi måste ha tålamod. Det går inte att tvinga företagare att anställa hälften tjejer, och kvotering är inte heller en väg vi bör gå. Vi måste nog börja med information på högstadieskolorna. Vi kan lyfta fram att det är roligt att jobba med teknik. Och själva jobbet behöver inte vara fysiskt tungt. Då är det många traditionella kvinnoyrken, till exempel vården, som är mycket tyngre.

Det är ju ett faktum att du är ganska ensam som kvinnlig företagsledare i elteknikbranschen. Varför tror du att vi har så få kvinnor på ledande positioner, jämfört med många andra branscher?

– Det beror naturligtvis till stor del på att det, som vi konstaterat, finns förhållandevis få kvinnor i huvud taget i branschen. Men sedan är det också så att den klassiska vägen är att gå från elektriker till att bli projektledare och sedan egen företagare. Jag är ovanlig, inte bara för att jag är kvinna, utan också för att jag inte är tekniker utan ekonom.

- För mig är det ofta väldigt bekvämt att kunna säga att jag inte kan teknik och därmed inte behöver stå till svars för den. Det kan därigenom också ibland vara lättare att fatta beslut genom att man inte fastnar i teknikdiskussioner utan kan ta ett annat perspektiv och se nya lösningar. Men det gäller att våga säga det, inte dra till med något svar för att låtsas som att man behärskar tekniken.

Vilka är dina erfarenheter av att vara kvinnlig chef i en så här mansdominerad bransch?

– Jag tycker om att jobba med män eftersom de oftare är rakare än kvinnor i sin kommunikation. Och jag har aldrig haft några problem för att jag är kvinna. Det är nog i så fall andra som har det, exempelvis vissa leverantörer. Jag blir ju inte inbjuden till bastukvällar eller andra typiska grabbiga sociala sammanhang.

Vad har du får råd till de kvinnor som står inför att bli chefer?

– Att lita på sin intuition, magkänsla. Jag har vid flera tillfällen, till exempel vid rekrytering av personal, upplevt att magkänslan är mer rätt än vad diverse intyg eller betyg visar. Man måste inse att man inte kan vara älskad av alla. Besluten måste tas för företagets bästa, även om man riskerar att göra en enskild person besviken. Man ska inte vara rädd för att ta hjälp, ingen förväntar sig att du ska kunna allt. Skaffa bra rådgivare och skapa nätverk.

Läs hela intervjun i Elinstallatörens majnummer.

Text: Henrik Nygård