2008-02-28

Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Svenskt Näringsliv, säger att alla strejker i elteknikbranschen har påverkat inställningen till elektriker och skapat en viss opålitlighet. Hon tycker därför att möjligheten till strejk som en sympatiåtgärd bör begränsas. Det här framgår av månadens Rakt-på-Sak intervju i Elinstallatören.

Vad står överst på din agenda just nu?

– En fråga som blir viktig under året är att vi har inlett samtal med LO om eventuella förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Där har vi från Svenskt Näringsliv ju särskilt lyft fram LAS, lagen om anställningsskydd, och konflikträtten. Vi vill se en begränsning i den möjlighet som idag finns att starta en konflikt som en sympatiåtgärd.

– Tillsamman med LO försöker vi nu hitta en gemensam omvärldsbild. Frågan är vad framtiden ställer för krav på den svenska arbetsmarknaden? Om vi landar i en gemensam bild är nästa steg att tillsätta expertgrupper med representanter från båda parter.

– En annan viktig fråga är de förberedelser som satts igång inför förhandlingarna om nya löneavtal 2010. Och slutligen har vi så klart klimatfrågan. Våra basindustrier känner en stor oro för vad som ska hända med energipriserna. Samtidigt har Sverige stora affärsmöjligheter inom området energi­besparingar. Dessa två saker måste gå hand i hand.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? Finns det ”vanliga” dagar?

– De allra flesta av mina arbetsdagar är oerhört strukturerade och fullbokade. Det finns lite tid till förberedelser och reflektion. Det är också en hel del utlandsengagemang. Vissa dagar försöker jag dock vika åt vårt eget företag, Svenska Lantchips.

Vad är det roligaste med jobbet som ordförande?

– Att resa runt i landet, träffa företagare och höra dem berätta om sin verk­lighet.

Många undrar nog hur du hinner med dina sex barn, din man och ert företag Svenska Lantchips. Vad svarar du dem?

– Man hinner så klart inte allting så det handlar om att prioritera och strukturera. I jobbet har jag alltid varit ganska duktig på att delegera. Och det är likadant hemma; barnen har sina olika ansvarsområden. Vi är ju åtta som delar på ansvaret. Det funkar, men visst känner man sig otillräcklig ibland. Men så är det väl för alla. Balans i livet är ju inget man uppnår vid en viss tidpunkt och sedan har för alltid. Vissa veckor blir helt enkelt obalanserade.

Hur skulle du beskriva företagsklimatet i Sverige idag?

– Ganska bra, men mycket kan bli bättre. Vi har ju hela tiden den globala konkurrensen så det är viktigt att vi inte slår oss till ro.

Vad är det som bör förbättras?

– En sak är att göra reglerna för småföretagare enklare, till exempel att korta tillståndsgivningen i kommunerna och ge företagen lika behandling i olika kommuner. Vi har tagit fram en hel del konkreta förslag som lagts fram för näringsdepartementet. Vi lär få se en del resultat av detta arbete under våren.

– Vi borde också ha ett skattesystem som premierar det risktagandet som det innebär att starta företag. Man kan inte jämställa att vara anställd med att driva företag. Att vara företagare innebär ju att man ställs utanför det skyddsnät som finns, i alla fall i uppstartsfasen.

Du är första kvinna och småföretagare på den här posten – det har du väl fått höra till leda vid det här laget. Har det varit en fördel för dig i den rollen som ordförande?

– Inte att jag är kvinna, men däremot i viss mån att jag är småföretagare. Det har skapat ett nytt intresse för ordförandeskapet. Jag kan lyfta företagarfrågorna i ett nytt perspektiv, vilket lättare skapar genomslag i debatten. Och när jag träffar småföretagare så inser de att jag har suttit och brottats med samma problem som de.

Är det inte lite konstigt att vi år 2008 ens ska behöva reflektera över du är kvinna?

– Visst har vi kommit långt på många områden när det gäller jämställdhet, men det finns också mycket kvar att göra. Vi har exempelvis inte haft en kvinnlig statsminister. Och de facto är jag ju den första kvinnliga ordföranden för Svenskt Näringsliv. Man får vara medveten om att det väcker en viss uppmärksamhet. I exempelvis Business Europe, där alla nationella ordförande sitter, så är vi fyra kvinnor och 33 män. En fördel med det är dock att man som kvinna får bra bordplacering vid officiella middagar eftersom det är så ont om kvinnor. Som regel hamnar jag bredvid kommissionärer eller gästande statsöverhuvuden. Jag har också haft EU-kommissionens ordförande Barosso till bordet vid flera tillfällen. Det här har skapat väldigt många bra kontakter för mig.

Hur mycket vet du om elteknikbranschen?

– Inte så mycket, jag har ingen teknisk bakgrund. Men jag vet förstås att det är en bransch med en stor andel egen- och småföretagare. Och jag vet hur oerhört beroende företag är av elektriker. Elektriker är ju en bristvara idag tyvärr, det är svårt för företag och konsumenter att få hjälp. Det vet jag bland annat från vårt eget företag.

– Sedan är jag förstås väl medveten om de konflikter som varit i branschen. Det har ju påverkat inställningen till elektriker genom att skapa en viss opålitlighet, kan man räkna med att elektrikern kommer? Svenska Elektrikerförbundet har stor makt eftersom en strejk kan stänga hela industrier och göra skador på samhället. Men den makten tycker jag också borde medföra ett visst ansvar som inte får missbrukas.

Många småföretagare drar sig för att anställa. Du är ju själv företagare, varför är det så och hur kan man ändra på det?

– Det beror ju på trögheten i systemen. Företagen drar sig för att anställa för att de vet hur svårt det är att minska personalstyrkan igen. Det är långa åtaganden för varsel och förhandlingar med facket. Och i ett litet företag kan det snabbt påverka likviditeten negativt. Det här gäller ju inte bara vid situationer av arbetsbrist utan också om man anställer en person som inte visar sig fungera.

Vad är din inställning till LAS, lagen om anställningsskydd?

– Generellt tycker vi förstås inte att arbetstagare ska stå helt utan skydd. Det handlar om att ha en rimlig balans mellan anställningsskydd och företagens omställningsförmåga och flexibilitet. Och om det blir arbetsbrist så är LAS ändå bara en chimär, då blir den anställde ju uppsagd ändå. Trygghet kan aldrig byggas genom lagar utan bara genom att det går bra för företagen så att de kan sälja sina produkter. Därför måste vi se på LAS med mer flexibla ögon. Vi måste också få ner trösklarna så att mer oerfaren arbetskraft har en chans att få anställning.

Text: Henrik Nygård
Foto: Johanna Norin

Läs hela intervjun i februarinumret av Elinstallatören.