Från ECY.com
De första 720 timmarna är lönen lägst 11 471 kr/mån och den återstående lärlingstiden lägst 13 283 kr/mån. Efter 3 år i yrket ligger genomsnittsförtjänsten för en elektriker på ca. 23 000 kr/mån. Ofta varierar lönen också beroende på var i landet man är anställd.

Men du har rätt med Den nye arbetaren, kommer denne att prestera lika mycket. efter ett halvår.
Av egen erfarenhet så är inte endast två dagars praktik i veckan i flera veckor.
Förslag företaget "hyr in sig på skoltid" så dels det finns lämpliga uppgifter och företaget kan känna sig trygg med denne.

Börjar bli less på alla diskussioner om att det är brist på lärlingsplatser i Sverige, politiker säger att det måste bli si eller så. Alla som är i behov av lärlingsplatser vet hur svårt det är att få företag att ta emot lärlingar idag, och det blir inte lättare att man lägger upp lösningen som en debatt utan nu måste ord bli handling efter så många års diskussion. Vad hjälper det med en plats här eller tio där, det måste finnas en möjlighet för större delen av lärlingarna att få avverka sin tid. Att alla kanske inte får en tillsvidareanställning efter lärlingstiden kan man få godta med tanke på hur många som utbildas varje år.

Naturligtvis måste en lärling ha en trygg arbetsmiljö och där träder kollektivavtalet in.
Vid diskussion med stora som små företag är det oftast lönen som är problemet idag, företag känner en oro på marknaden men också att många lärlingar pyser efter sin tid vilket gör att man lagt ner tid och pengar som ej gynnar företaget.
De lagar och regler som idag skyddar en lärling är goda, för att göra det mer attraktivt att ta åt sig en lärling idag måste man se över hur man kan hjälpa lärlingen ekonomiskt alla behöver vi mat på bordet. Tycker att har man en yrkesgrupp där lärlingstid efter studier är ett krav måste man också kunna tillgodose detta behov.

Titta på alla pengar som slösas bort på ungdomar som är inskrivna på arbetsförmedlingarna i Sverige. Jobb kan ej skapas om man går en utbildning i hur man söker jobb eller har jag fel. Använd pengar till att betala lönen för lärlingarna inom olika yrken, sedan har vi mer pengar på olika program som bara går upp i rök kan man säga.
Staten i samarbete med LO och EIO borde kunna utforma ett system där arbetsgivaren som antar sig en lärling under fastställd tid ex.1600h endast behöver bekosta utrustning mm som behövs i det dagliga arbetet. Detta gör det möjligt för många nyutbildade att fullfölja sin utbildning inom rimlig tid och får gå ut på marknaden med större möjligheter. Att lösningen gynnar endast de yrken som har lärlingstid må så vara men man måste ju tänka på alla som får en möjlighet på den öppna marknaden efter sin lärlingstid.

Politiker och LO pratar hela tiden om kommande kris med pensioneringar, visst det är ett kommande problem men det försvinner inte om vi skall enbart diskutera den. Lösningar kan endast ske genom handling och inte en massa mångmiljons utredningar varje år.

Tittar man på ECY:s statistik de senaste fem åren så är det skrämmande vad lite platser som gets med tanke på antalet lärlingar. Senaste siffran för antalet platser är fem hundra och bara inom el programmet så är det uppskattningsvis minst fem tusen som tar studenten varje år. Utöver dessa har vi alla vuxna som skolar om sig och i sin tur också skall slås om platserna vilket gör att arbetsgivare kanske bedömer en vuxen med erfarenhet inom industrin mer attraktiv än en kille med endast en utbildning i fickan.

Titta vart det så kallade nystarts jobben get, en på sex får en fortsatt anställning och då har staten betalat dessa sex arbetsgivare dubbla arbetsgivaravgifter i en period av sex månader till fem år. Tiden för hur länge en arbetsgivare kan få detta bidrag har med hur länge du vart arbetslös eller har något anat problem.

Nu måste drastiska förändringar ske för man kan inte spotta ut en massa människor från olika yrkes utbildningar och sedan lämna dem i sticket. Risker finns att många lärlingar själva börjar förhandla med arbetsgivare om det ena och det andra och då har vi ett klimat med osäkra arbetsförhållanden. Oavsett vilket förbund eller parti man tillhör så är det vi som måste ställa oss upp och säga att nu får det vara nog.